Avatar (2009)

Igår var jag i Göteborg med Josipa och Tanja. Där träffade vi Miko för att dra oss vidare till Bergakungens biograf. Vi såg Avatar, en väldigt dyr (mestadels) animerad film om äventyr och kärlek med en släng av krig och en gnutta drama som verkligen sätter sina spår!

Filmen handlar om Jake Sully som är en före detta marinsoldat. Hans tvillingbror skulle resa till planeten Pandora (eller som jag tror att det egentligen är, månen), men dog plötsligt. Så rullstolsbundne Jake får ta över sin döda tvillingbrors uppdrag att göra ”the journey of his life”. Väl där upptäcker han en helt ny värld. Han får för första gången på många år gå och springa igen, han lär känna den inhemska befolkningen Na’vi och deras kultur och seder, men viktigast av allt så får han lära sig varför sambandet mellan natur/miljö och alla levande ting är så viktiga! Utöver det får han lära sig att älska och kämpa för det han lärt sig att älska!

Jag tänkte att jag låter er lyssna på Leona Lewis vackra soundtrack till filmen I see you så att ni kan lyssna på den!

Nu vill jag inte avslöja för mycket eftersom det verkligen är en film man MÅSTE se! Den är så bra och även om Miko tycker att jag snor Majas replik så måste jag säga att det går faktiskt inte beskriva med ord hur bra den egentligen är. Och med två hjälpande händer från Miko så fick filmen fina applåder när den sakta men säkert led mot sitt slut. Det har jag inte upplevt innan, inte på en biograf!

Josipa grät för full rulle flera gånger under de tre timmarna som filmen varade. Själv lyckades jag hålla tillbaka tårarna, men inte helt utan problem. Och Josipa har helt rätt när hon säger att hon vill flytta dit! Vem skulle inte vilja det? Jag hänger lätt på Josipa 😉 Hehe…

Hur som helst så kändes tre timmar inte alls som tre timmar! Och inte nog med att filmen är väldigt vacker och har en bra story så kan man också väldigt lätt dra paralleller mellan människorna i filmen och oss människor i verkligheten. Det är miljö vi pratar om med andra ord. Och hur tråkigt det än låter så tycker jag att det är viktigt att dra upp att man faktiskt blir lite påverkad av den, vare sig man vill det eller inte. Filmen visade i varje fall mig att man inte bara kan ta från naturen, man måste ge tillbaka och leva i harmoni, annars rasar allt vi känner till  samman. Det finns nog många dolda budskap. Själv tänkte jag även lite på att det är väldigt typiskt amerikanskt att man ska ta för sig och leva på andras bekostnad (som t ex. oljan i Irak). I filmen handlar det om annat material, men idén är den samma! Jag tror nog att James Camerons budskap till oss är att sluta vara så giriga och börja ta hand om varandra och det vi har kvar av världen idag innan det går snett! För guds skull! Jag orkar inte sitta och skriva allt det här utan att känna mig tjatig! Gå bara och se filmen, okay? LOVA mig det!

Bisous

Srdjan D. Simic

Make love, not war!

Igår var man då ett litet gäng på sju personer hos Maja på Alideberg för att träffas, ha kul och umgås. Och visst blev det lyckat trots att några fick i sig lite för mycket alkohol. Jag fick det också till slut! För mycket Jägermeister. Så jag skriver detta i ett bakfullt tillstånd! Men seriöst, charadern där i slutet var klockren! Så jävla kul. Det var alltså massa roliga grejer man skulle föreställa. Tavla, Amsterdam, porrstjärna, musse pigg, kiwi, vattenfall, korståg etc etc.

En lyckad kväll var det i alla fall!

Miko och Tanja åkte hem snäppet tidigare, men ersattes av två killar. Och jag fick frågan om jag hatade en av dem. Och jag må ha varit onykter, men det gjorde faktiskt lite ont att höra att man hatar någon. Jag hatar inte någon! Jag må ha svårt för vissa människor, men hata är inget jag har för vana att göra! Om någon tror att jag hatar honom/henne så vill jag verkligen be om ursäkt för det, men också påpeka att om man inte hör det från mig så stämmer det förmodligen inte! Jag är ärlig av mig och säger rätt ut vad jag tycker och tänker.

Hur som helst så hade jag ändå en väldigt bra kväll och jag vill tacka Maja och alla andra för det goda sällskapet. Det hade inte blivit något utan er!

Peace and love!

Bisous

Srdjan D. Simic

Kurt – Xtreme dog’s Don Juan

Idag åkte Pappa, Sasha och Marie upp till Tanum för att kolla på Kurt. Kurt är en 1.5 år gammal Rottweiler hane, renrasig med fin stamtavla och hela faderallan. Kurts fullständiga namn är Xtreme Dog’s Don Juan. Och han är en riktigt mysig liten filur. För jättestor är han inte! Han är liten för att vara en Rottweiler, men byggd precis som en Rottweiler skall vara.

Och för er som undrar varför jag var så ledsen och nere när jag skrev mitt inlägg igår så kan jag meddela er att det berodde på att vi fick avliva vår gamla vovve Atlas pga en massa olika skäl. Jag älskar Atlas och kommer alltid att göra det! Atlas in my heart forever!

Men nu är det en ny vovve i familjen och Kurt som inte bara älskar människor och är social kommer också få all den kärlek och tid han behöver! Och mer därtill. Sasha, Marie och pappa tog med honom hem och när jag såg honom så började mitt hjärta slå på direkten och det där tomrummet som lämnades kvar efter Atlas fylldes upp med det samma. I synnerhet när Kurt kom och lade sig rätt i min famn. När jag såg vilken kärlek den här fina lilla gubben gav mig så hade jag svårt att hålla tillbaka mina glädjetårar! Jag har träffat många mysiga vovvar, men Kurt tar verkligen hem första priset i snällhet!

Nu vet jag att det inte syns så jättebra på bilden, men han lade sig direkt hos mig. Och jag måste bara visa upp min nya lilla bebis!

Bisous

Srdjan D. Simic

Tuffa juletider.

Nu är det nästan midnatt och jag har väldigt svårt att somna… Det var länge sedan jag skrev något över huvud taget så jag tänkte att jag kunde ägna några dyrbara minuter åt att skriva något. Jag behöver skriva av mig ändå så jag passar på.

Lite konstig har den senaste tiden vart, utan tvekan. Mycket har väl inte direkt hänt, men många tankar har kommit och gått. För de som undrar var jag hållit hus de senaste veckorna. Well, jag har jobbat, tatuerat mig (tyvärr blir tatueringen klar först den 1a februari, ni får se den då), träffat lite vänner och familj etc etc. Men det jobbiga under den senaste perioden har verkligen varit jobbigt. Det lättsamma har varit lättsamt. Så därför sitter jag och lyssnar på en mängd olika ballader och försöker så gått jag kan att hålla huvudet högt. Personligen känner jag att ibland måste man nå botten innan man kan resa sig igen. Och det brukar jag göra i min ensamhet som oftast, som nu!

Hur som helst så närmar ju sig julen med stormsteg och det känns inte alls bra. Den här julen som skulle bli så bra och avslutas med att vi går in i ett nytt årtionde kommer nog inte bli det. Självklart finns det logiska förklaringar till det, men det är något jag helst vill hålla för mig själv just nu. När jag är mogen för det så delar jag med mig utav det.

Nej, nu måste jag sluta grubbla och säga något positivt i varje fall! Så jag kom att tänka på julklappar 🙂 Jag har alltid haft problem med julklappar år efter år, men i år blev det enklare än någonsin. Planen var från början att köpa ett head set till mamma för att hon skall kunna prata med brorsan i Wien via Skype. Pappa skulle få en fin grillbok som skulle passa fint inför nästa års grillsäsong (Vi grillar ju mycket). Men med tanke på hur allt utvecklats under dagarna så kom jag raskt på att de skall få en gemensam julklapp. Inget jag vill nämna här dock, det får absolut inte läcka ut! Sasha och Marie får något fint de också så slipper de oroa sig för det. Samtidigt har jag fixat med en fin liten klapp till Sharon som jag tror hon nog uppskattar. Vad önskar jag mig i julklapp då? Ja, det är inte mycket jag behöver känns det som. Miko, Maja och Josipa gör samhället osäkert med deras öppenhet med sex och allt som har med ämnet att göra. Från resterande önskar jag att de är lyckliga och glada under julen. Min största önskning för julen i år är att jag får spendera den i lugn och ro med familjen. År efter år har det varit så mycket runt och under julen  att det aldrig riktigt blivit sådär magiskt som det ska vara. Därför mina vänner… Har jag bestämt att den 25e december står min mobil avstängd, då, som den katolik jag är, firar jag jul.

Nästa vecka inleds bland de tuffaste perioderna rent fysiskt på året. Jul på posten är långt ifrån magiskt, men med ett härligt gäng från brevresningen så hoppas jag att stämningen är på topp, minst alla dagar i december 🙂 Och det tror jag nog att det blir.

Jag mår faktiskt mycket bättre nu 😀 Kändes verkligen bra att skriva av sig. Ja, och se där, klockan är alltså 00.05. Dags att lägga sig.

Take care, sleep tight and sweet dreams!

PS. Till alla mina närmsta. Jag älskar er! DS.

Bisous

Srdjan D. Simic