Idag satt jag och spelade Sim City nästan hela dagen. Jag byggde flera städer och allt eftersom det blev lättare och lättare så valde jag svårare spelalternativ. Så till sist valde jag den absolut svåraste nivån. Jag började med -10.000 vilket innebar att jag var tvungen att ta ett lån för att ens lyckas bygga något över huvud taget. På något konstigt sätt lyckades jag bygga upp en stad vid namn Srdjanapolis (Ja, riktigt ego, jag vet!). Ett Srdjanopolis som vid 150.000 invånare inte hade en skola, ett polishus, inga sjukhus fanns där. Vi ska då heller inte tala om hur hör brottsligheten var eller hur fruktansvärt nedskräpad staden var. Men staden växte och lånen försvann och till min stora glädje började ekonomin långsamt att vända. Det var då dags att långsamt byta ut alla kolkraftverk som försörjde staden med el med ett kärnkraftverk. Saken är den att kärnkraft är inte att lita på. En härdsmälta senare byggde jag upp massa kolkraftverk igen. Staden fortsatte att växa och sakta men säkert så byggdes skolor, parker, sjukhus polishus och diverse annat viktigt upp. Invånarna blev gladare, men det återstod att sanera efter härdsmältan och rena luften och vattnet i staden som var extremt förorenade! Fyra timmar senare satt jag där med en stad som fick el av något konstigt framtida kraftverk som inte producerar föroreningar. Det blev mycket renare och jag var gladare än någonsin att allt hade gått bra trots att det hade varit så jobbigt i början! Så jag började bygga ut staden ännu mer och befolkningen ökade i takt med att kriminaliteten sjönk. Där byggdes hamnen upp och också en stor flygplats. När staden nått en befolkning på 800.000 så kom nästa bakslag! Batteriet på min jävla iPhone tog slut och telefonhelvetet dog! Jag hade alltså suttit i timmar och kämpat helt i onödan utan att spara en enda gång! Riktigt smart! Och för er som undrar vad som händer nu så kan jag säga att det är bara till att börja om från början! Ja, det suger riktigt rejält! Men hur sur jag än må vara kan jag inte hålla mig från skratt. Det här är en sådan där typiskt stund i livet då man vill slå sönder allt för att det gått fel (speciellt med saker som är totalt betydelselösa som Sim City!). Ja ja, jag orkar verkligen inte skriva mer, men jag hoppas att det finns de som fått sig ett gott skratt på min bekostnad. Jag har skrattat bra mycket över det här, så det är lugnt! Skratta på. Man lever längre om man skrattar sägs det ju!
Bisous
Srdjan D. Simic
The story of my life - Srdjan's Place 