Blandade känslor inför anti-rasist demonstrationen i Borås!

Nu har jag varit med om en av de bästa helgerna i mitt 23år långa (eller korta) liv hittills!

Om vi börjar med det som är absolut mest aktuellt så talar vi då om Fackeltåget mot rasism i Borås. Innan jag börjar berätta om det, så vill jag först säga hur jag skäms som liberal att vi var så underrepresenterade i demonstrationen! Liberalismen står för allt rasismen är emot! Så jag ställer mig frågande, VAR TOG ALLA LIBERALER VÄGEN IDAG? När vi inte dyker upp, den gruppen som står för det friaste samhället, vem kommer då att tro på hela konceptet? När frihetens kämpar inte dyker upp, då brister samhället! Så till nästa gång vill jag att vi som är liberaler blir den gruppen som är störst! VI KAN! VI VILL! OCH VI KOMMER STOPPA RASISMEN! Vi måste hänga på anti-rasism vindarna som blåser över vårt avlånga land. Så vart var ni idag? Jag såg inte många! Men ni som kom, all ära och heder till er för att ni gick emot era partiers partilinjer och vågade visa ert stöd! Och all ära och heder till de i vänsterblocket som verkligen vågat stå emot, när den sidan jag står på har stått tysta bredvid och sett på! Idag skäms jag för er! Men för mig själv, och för alla som kom, är jag stolt!

Det var som sagt underbart att gå där, längst fram i tåget med vårat hemmagjorda plakat. Lana, Sharon och jag gick helhjärtat in för att göra det så bra vi bara kunde! Jag tog på mig min ”DONT TREAD ON ME” t-shit. För mig representerar den frihet. En frihet att vara stolt över! Det tåget hoppade också Lana, Sharon och Dilman på. Jag är verkligen stolt över er. DONT TREAD ON ME, eller som man säger på svenska ”TRAMPA INTE PÅ MIG” representerar också den sortens frihet att om du nu ändå trampar på mig, då hugger jag tillbaka! Det var mitt budskap idag i demonstrationen. Ett annat budskap var ”In varietate concordia” eller som det heter på svenska ”Enade i mångfald”. Jag behöver knappast förklara vad det innebär, alla förstår enkelheten och budskapet med det!

Tack också till Pembe som gick där bredvid oss och hejade på tills rösten sprack när vi ropade ”Inga rasister på våra gator”!

Jag är fortfarande i extas efter demonstrationen. Jag känner mig fortfarande mållös, men jag känner också att jag måste berätta något. Och då säger jag bara kort att vi ska inte använda oss av hat. Den organiserade rasismen som tågat in i riksdagen har det på sin agenda. Låt dem ha det! Vi ska istället ta upp den kampen och krossa hatet med kärlek. För precis som Nelson Mandela sa, så kommer kärlek mer naturligt än hat. Ingen människa föds med hat, man lär sig att hata! Jag vill sprida ett meddelande till alla främlingsfientliga individer i samhället! Vi ska visa er vägen tillbaka till då ni inte kände till begreppet hat, tiden då hat var något främmande! Vi som gick i demonstrationen idag, eller i varje fall jag, gjorde det för att vi älskar. Vi älskar samhället vi lever i, vi älskar friheten vi alltid har haft, för att vi vill bevara allt vi älskar. Och för att visa att vi inte tänker ge upp våran kamp mot hatet! Vi måste stå tillsammans, från höger till vänster och visa att vi är starka, vi kan, vi vill och vi tänker aldrig ge vika!

Och nu till något lättare samtalsämne, lite kort om fredagen då ett litet gäng med gamla barndomsvänner drog till restaurang renässans. Det var så sjukt mysigt och jag insåg ganska snabbt hur underbart det kan vara när man sätter sig ner med sina gamla vänner från barndomen och umgås, skrattar, äter gott och njuter av tiden man har tillsammans! Jag vill verkligen tacka er alla, Andrea, Dilman, Lana, Ngan, Patricija och Sharon för en magiskt kväll. Den hade inte kunnat bli bättre!

Bisous

Srdjan D. Simic