Vill bara ta farväl av wordpress och meddela alla som varit trogna och läst här att jag nu flyttar min blogg. Samma blogg finns numera på Srdjan’s Place på blogg.se!
Du kommer dit antingen genom att klicka på länken eller klicka på länken i bloggrollen.
Så, ja, det här är mitt sista inlägg på wordpress.
Tack för att ni har läst och för alla fina kommentarer 🙂
Bisous
Srdjan D. Simic
For everything you have missed, you have gained something else. And for everything you gain, you lose something else. – Lana Noori (10/2/10)
Idag såg jag att jag fått en kommentar av en läsare och blev lite upprörd av kommentarens karaktär. Alla kommentarer är mer än välkomna, bra som dåliga, men jag vill påpeka att påhopp och otrevligheter som riktar sig mot enskilda individer inte är välkomna i den här bloggen. Jag publicerar alla kommentarer, men om jag anser något vara opassande så kommer det att censureras, så snälla tänk till om ni ska kommentera här!
Handlar det om vänner, som det gör i det här fallet så vill jag höja ett varningens finger för att jag med största säkerhet inte kommer att bry mig särskilt mycket om någon form av smutskastning! Så för att göra det enklare och smidigare för både den som kommenterar och för mig som bloggare så är det egentligen bäst att inte skriva något alls om man ska göra skriftliga påhopp av mina nära och kära.
En ytterst seriös hälsning till alla som kommenterar i bloggen!
Srdjan D. Simic
Okay! Det har varit en lång dag och nu när den närmar sig sitt slut så känner jag att jag behöver säga lite om vad jag haft för mig idag.
Dagen började med att jag gick upp 7 i morse (Sovmorgon, men definitivt en arbetskada när man går upp 7). Jag drack mitt kaffe, läste morgontidningen och bara njöt av en smått kylig men solig morgon. Efter det bar det av till ICA för att köpa lite färskt bröd till frukosten, underbara mackor av fullkorn och morot med flingor, röda bär och en banan. So far, so good!
Marie kom också med vovven och vad glad han var när det hade gått så lång tid sedan man sist såg honom, alltså vovven.
Efter det blev det en varm, men kort dusch, klä på sig och dra iväg till jobbet. Och det var faktiskt skönt att jobba kväll på en lugn fredag som denna… So far, even better!
Efter jobbet åkte jag hem, bytte om, drog iväg till Lana, åkte till stan och bjöd henne på Chicken Yakitori på Eest. En form av kycklngspätt med sesamfrön i teriyakisås! Det åt vi med ris, och som den risälskande människa jag är så njöt jag av vartenda tugga! Och Lana, hon var nöjd! So far, really good =)
Efter maten bar det till sist av till 2001 för att kolla på Resident Evil Afterlife 3D. Filmen i sig var väl inte den bästa, men sällskapet var gott. Som vanligt hade jag popcorn över hela kroppen, men går man på bio så går man på bio 🙂 Och jag kan säga såhär, det kommer en femte film!
Well, det var en mycket lyckad fredag! Och sådana är ovanliga, sådana dagar behöver jag mer av 🙂
Och en sista sak! Morsan åt upp min big size kexchoklad, so don’t mess with me! Jag är sur 😛
Bisous
Srdjan D. Simic
När jag gick upp i morse så var det inget utöver det vanliga som stod på dagens agenda. Kliva ur sängen, ta sig till köket, göra kaffe etc etc.
Så jag tog mig till köket och fixade kaffe. Jag dricker då mitt kaffe med en sockerbit och ganska mycket mjölk. Men hej och hå! Vad är det som som hänt med mjölken då? Jo, jag öppnade den oöppnade förpackningen med mjölk, inköpt på Lidl, för att hälla i morgonkaffet när jag raskt insåg att det minsann inte alls såg ut som mjölk. Det luktade mjölk och var vitt som mjölk, det var heller inga klumpar som i gammal mjölk. Det såg dock ut som att någon hällt i en liter snor och färgat det vitt. Det var förmodligen bland det vidrigaste jag någonsin sett!
Så där rök mitt morgonkaffe och mer eller mindre så var hela dagen förstörd, eller i varje fall första halvan av dagen! För alla som dricker kaffe på morgonen vet också hur grinig man kan bli utan sitt morgonkaffe, det blev minsann jag!
Jag säger bara FY FAN vad vidrigt! Hur i helvete kan mjölk som har bäst före datum den 30e september se ut på det sättet? Det är trots allt den 28e idag vilket inte gör hela saken logisk, i varje fall inte i mitt huvud! Nej, jag kan blankt konstatera att det förmodligen var sista gången på väldigt länge jag handlade på Lidl! Och ja, det låter väl kanske som att jag tar i med överdriften lite för mycket, men ärligt talat, hur fräscht är det att dricka kaffe med snormjölk och socker? Det är väl ganska självklart att man blir äcklad och gärna går till gamla hederliga ICA och köper sin mjölk där istället…! Pinsamt Lidl, så får det inte vara!
http://www.facebook.com/video/video.php?v=10150260599865375&saved
Srdjan D. Simic
Nu har jag varit med om en av de bästa helgerna i mitt 23år långa (eller korta) liv hittills!
Om vi börjar med det som är absolut mest aktuellt så talar vi då om Fackeltåget mot rasism i Borås. Innan jag börjar berätta om det, så vill jag först säga hur jag skäms som liberal att vi var så underrepresenterade i demonstrationen! Liberalismen står för allt rasismen är emot! Så jag ställer mig frågande, VAR TOG ALLA LIBERALER VÄGEN IDAG? När vi inte dyker upp, den gruppen som står för det friaste samhället, vem kommer då att tro på hela konceptet? När frihetens kämpar inte dyker upp, då brister samhället! Så till nästa gång vill jag att vi som är liberaler blir den gruppen som är störst! VI KAN! VI VILL! OCH VI KOMMER STOPPA RASISMEN! Vi måste hänga på anti-rasism vindarna som blåser över vårt avlånga land. Så vart var ni idag? Jag såg inte många! Men ni som kom, all ära och heder till er för att ni gick emot era partiers partilinjer och vågade visa ert stöd! Och all ära och heder till de i vänsterblocket som verkligen vågat stå emot, när den sidan jag står på har stått tysta bredvid och sett på! Idag skäms jag för er! Men för mig själv, och för alla som kom, är jag stolt!
Det var som sagt underbart att gå där, längst fram i tåget med vårat hemmagjorda plakat. Lana, Sharon och jag gick helhjärtat in för att göra det så bra vi bara kunde! Jag tog på mig min ”DONT TREAD ON ME” t-shit. För mig representerar den frihet. En frihet att vara stolt över! Det tåget hoppade också Lana, Sharon och Dilman på. Jag är verkligen stolt över er. DONT TREAD ON ME, eller som man säger på svenska ”TRAMPA INTE PÅ MIG” representerar också den sortens frihet att om du nu ändå trampar på mig, då hugger jag tillbaka! Det var mitt budskap idag i demonstrationen. Ett annat budskap var ”In varietate concordia” eller som det heter på svenska ”Enade i mångfald”. Jag behöver knappast förklara vad det innebär, alla förstår enkelheten och budskapet med det!
Tack också till Pembe som gick där bredvid oss och hejade på tills rösten sprack när vi ropade ”Inga rasister på våra gator”!
Jag är fortfarande i extas efter demonstrationen. Jag känner mig fortfarande mållös, men jag känner också att jag måste berätta något. Och då säger jag bara kort att vi ska inte använda oss av hat. Den organiserade rasismen som tågat in i riksdagen har det på sin agenda. Låt dem ha det! Vi ska istället ta upp den kampen och krossa hatet med kärlek. För precis som Nelson Mandela sa, så kommer kärlek mer naturligt än hat. Ingen människa föds med hat, man lär sig att hata! Jag vill sprida ett meddelande till alla främlingsfientliga individer i samhället! Vi ska visa er vägen tillbaka till då ni inte kände till begreppet hat, tiden då hat var något främmande! Vi som gick i demonstrationen idag, eller i varje fall jag, gjorde det för att vi älskar. Vi älskar samhället vi lever i, vi älskar friheten vi alltid har haft, för att vi vill bevara allt vi älskar. Och för att visa att vi inte tänker ge upp våran kamp mot hatet! Vi måste stå tillsammans, från höger till vänster och visa att vi är starka, vi kan, vi vill och vi tänker aldrig ge vika!
Och nu till något lättare samtalsämne, lite kort om fredagen då ett litet gäng med gamla barndomsvänner drog till restaurang renässans. Det var så sjukt mysigt och jag insåg ganska snabbt hur underbart det kan vara när man sätter sig ner med sina gamla vänner från barndomen och umgås, skrattar, äter gott och njuter av tiden man har tillsammans! Jag vill verkligen tacka er alla, Andrea, Dilman, Lana, Ngan, Patricija och Sharon för en magiskt kväll. Den hade inte kunnat bli bättre!
Bisous
Srdjan D. Simic
Publicerat i Övrigt
Debatten om islamisering har nu pågått i några år. Personligen har jag inte tagit del av den i någon större grad. Det jag har gjort har varit att totalt ignorera den! När jag varit tvungen så har jag lagt in någon kommentar då ämnet i fråga kommit upp, men jag har blivit väldigt trött på våra politikers ”snack” om burka, nikab, islam, frihet etc etc. Jag känner att någonstans måste man slå näven i bordet och säga att nu får det vara nog!
Några av våra politiker går för långt i debatten om islam, andra säger inget alls. Vart är vårat samhälle påväg? Ska vi tillåta att man förbjuder kvinnor att bära täckande kläder bara för att vi i västvärlden inte själva gör det?
Jag kan förstå att många tycker att det är fel att bära täckande klädsel om den blir påtvingad. Det vore i så fall att gå emot de principer och värderingar vi har i vårat avlånga land om frihet! Alla måste få välja sin egen utstyrsel. Men sanningen är den att det är ytterst få som blir tvingade till att bära heltäckande slöjor! Det är ytterst få som inte upplever samma frihet som resten av oss gör! Om vi tillåter politikerna att gå in och införa ett förbud mot t ex burka, då är vi inte mycket bättre än den lilla skara som tvingar folk att klä sig på ett speciellt sätt! Det är inte vår uppgift som samhälle att bestämma vad någon ska och inte ska klä sig i! Jag förespråkar tolerans och det innebär att jag också helhjärtat går in och ställer mig frågande till om våra politiker har glömt hur våra grundlagar och grundprinciper ser ut och vad de förespråkar! Om ett förbud mot t ex burka införs, vad kommer då näst? Förbud mot ”EMO-klädsel”? Och sedan kanske ett förbud mot att färga håret? osv osv… Om det är i den riktningen samhället är påväg, då vill jag inte vara en del av det samhället! Hur kan man som politiker stå och förespråka något så extremt viktigt för vårat samhälle som tolerans och frihet när man vill förbjuda någon form av klädsel? Vad är det för frihet att säga ”Jag förespråkar frihet och tolerans, men burkan måste bort!” Det är i min mening inte frihet!
Många av våra muslimska medborgare har faktiskt bosatt sig i Sverige just för att det är såpass bra här! Vi har friheten att själva bestämma vad vi vill göra med våra liv, vad vi ska arbeta med, hur vi ska hantera olika situationer och vad vi vill klä oss i! Varför ska man då ta bort något som enligt mig är guld värt? För det är med sådana små ändringar i lagstiftningen man tar ett steg mot främlingsfientlighet, mot ett intolerant samhälle. Det är sorgligt att det ska behöva gå så långt! Är det så att vi ska få ha våran frihet kvar, medan våra muslimska medborgare inte ska få det? Jag är inte för att vi ska skapa ett vi-och-dem-samhälle! Men om vi tillåter samhället utvecklas i den riktning det gör nu så är det just ett sådant samhälle våra framtida generationer kommer få växa upp i! Vill folk verkligen att framtidens barn först och främst lära sig främlingsfientliga värderingar? Eller ska de få ha samma rätt som vi har haft, nämligen att lära sig att bilda en egen uppfattning och sedan ta egna beslut? Jag föredrar det senare alternativet! Ett alternativ mot ett tolerant samhälle.
En annan sak som politikerna gör när de förespråkar dessa ”förbud” är att de faktiskt ger så mycket utrymme för riktiga främlingsfientliga individer att rubba samhället ännu mer! Ett sådant exempel är Sverigedemokraterna som länge har använt sig av slagord som ”Bevara Sverige svenskt”. Att bevara Sverige svenskt innebär också att vi accepterar alla som de är, att vi tillåter alla ha sina värderingar och åsikter, oavsett om man är kristen, muslim, moderat, liberal, kommunist etc. Så om vi ska bevara Sverige svenskt som SD bl a vill, då måste vi lära oss att leva sida vid sida, oavsett våra skillnader! Det handlar om att visa respekt för sina medmänniskor och det är många som inte gör det idag! Och jag skäms att behöva leva i ett samhälle där våra förtroendevalda inte kan uttrycka sig på det sättet jag gör nu! De för debatten i fel riktning utan att se vilka konsekvenser den kan medföra! Om jag hade velat leva i ett sådant tillfälle så hade jag flyttat till Danmark, för där har debatten gått för långt!
Jag tycker att alla måste få tycka hur de vill. Sanningen är den att vi förmodligen aldrig kommer kunna bli av med de som tycker extremt illa om invandrare, homosexuella, folk som har andra religioner än kristendom osv. På samma sätt kommer det finnas de som är extremt religiösa. Men enligt mig är det just det som gör Sverige svenskt! Att man oavsett vilken åsikt man har, får ha den, utan att för den delen rubba samhället! Ingen har skadat samhället genom att ha en åsikt, men man kan rubba en hel del om man förverkligar åsikter som är extrema! Så i slutändan handlar det alltså om frihet. Friheten att kunna tycka som man vill, att kunna uttrycka sig som man vill, men också vara medveten om konsekvenserna för vad som komma skall om förändringar sker. Vi tar inget ansvar för våra handlingar, men kallar oss själva för mogna män och kvinnor. Det finns inget moget i att inte kunna ta ansvar! Men jag tar avstånd ifrån de krafter som så gärna vill rubba frihetsprincipen och toleransen i föregångslandet Sverige. För mig handlar det om att utvecklas i rätt riktning, inte att ta ett steg tillbaka i samhällsutvecklingen som man är påväg att göra idag!
Nelson Mandela sa ”No one is born hating another person because of the color of his skin, or his background or his religion. People must learn to hate, and if they can learn to hate, they can be taught to love, for love comes more naturally to the human heart than its opposite.
Och Thomas Jefferson sa något mycket klokt! ”When the people fear the government, there is tyranny. When the government fears the people, there is liberty.”
Och som statsministern! Om ni älskar Sverige, om ni älskar det livet ni lever, slå då era nävar samman med kraft i bordet och säg ifrån. Gör det, innan det är för sent!
Bisous
Srdjan D. Simic
Ja, då var semifinalerna i ESC 2010 avklarade. Vem hade trott att det skulle resultera i att både Sverige och Kroatien skulle åka ut? Jag är väldigt förvånad och on top of that är jag ytterst besviken! Men Josipa hade en poäng när hon sa att Kroatien hade otur att inte ha några grannar som kunde rösta på dem (men Slovenien som enda undantaget). Kanske var det så att just det var den bidragande faktorn till att just Kroatien inte lyckades leva upp till sitt favorit-skap.
Sverige å andra sidan borde verkligen fått betydligt fler röster från andra västeuropeiska länder, men det hjälpte inte, de röstade inte tillräckligt. Synd och skam, men det kommer ett nästa år 🙂
Något som stör mig allra mest är alla som blir så sura och rent ut sagt förbannade över resultatet. Låt mig förklara det här lite för alla er! Eurovision startades 1956. Ett decennium efter WW2 ville man göra något för att åter igen samla Europas alla länder för att få upp moralen och gemenskapen. Det var meningen att Eurovision skulle stå för det positiva och det glada och man lyckades med det. Det enade Europa och bringade mycket glädje till folket. Idag har Eurovision blivit för prestigefyllt och för seriöst. Länder går emot varandra och smutskastar varandra och gör saker och ting värre, precis tvärtemot vad Eurovisions värderingar står för. Mitt budskap med hela det är att ja, man kan vara besviken och ledsen, jag är också besviken och ledsen, men det finns mycket annat i Eurovision att glädjas för! Så det är dags att vi gör det!
Här är startordningen på lördagens final (mina favoriter är fetmarkerade):
Bisous
Srdjan D. Simic
Publicerat i Musik
Har suttit och kollat igenom lite av det artisterna har framfört på scenen i Oslo på repetionerna… Måste säga att Bulgarien och Rumänien imponerat bra mycket, även Irland! Holländska Sienke är sockersöt med sin trallvänliga sång och trots att den är ganska så ”out dated” så tror jag nog att den kan gå vidare 🙂 Vi får se vad jag tycker i slutändan när jag hört alla framföra sina bidrag live 🙂
Det tyska bidraget Satelite framfört av Lena Meyer-Landrut är fortfarande det bidraget som växer mest hos mig. Innan satt jag och verkligen hoppades på att Israel skulle vinna, men jag har faktiskt ändrat mig lite. Trots att jag älskar både kroatiska och israeliska bidragen så hoppas jag verkligen att Tyskland tar hem Eurovision i år 😀
Bisous
Srdjan D. Simic
Publicerat i Musik
Albanien – Denna nation deltar i ESC för sjunde året i rad och har som bäst nått en sjunde plats 2004. I år skickar de Juliana Pasha som kommer att sjunga It’s All About You. Albanien var bland de första länderna att välja sitt bidrag och sången sjöngs urprungligen på albanska innan den översattes och gjordes om. Det är en uptempo låt som är helt okay, ingen vinnare, men med brist på uptempo låtar i årets upplaga av ESC, så förtjänar detta bidrag en plats i finalen. Jag tippar att det slutar ganska långt ner i listan, trots att jag personligen tycker om den.
Armenien – Armenien deltar för fjärde och trots att denna Kaukasusnation aldrig vunnit, så har de verkligen imponerat. De har som sämst en nått placering nummer tio och som bäst varit fyra då de representerades av Sirusho och hennes Qele, Qele. I år skickar de ännu ett bra bidrag som kommer att framföras av Eva Rivas med låten Apricot Stone. Hennes engelska är inte den bästa, men det här midtempo bidraget är tillräckligt bra för att jag skall ha den som favorit till top 10. Vackert framfört av en vacker artist. Yerevan 2011? Det återstår att se, men jag tvivlar på det.
Azerbaijan – Det här landet har precis som Armenien varit en framgångssaga. På sina två år som de har deltagit så har nationen lyckats komma åtta och trea. Förra året representerade ”svenske” Arash dem tillsammans med vackra AySel och deras Always var verkligen riktigt bra. I år skickar Azerbaijan unga Safura med ännu ett svenskskrivet bidrag. Drip Drop är en RnB/Pop ballad som för mig personligen aldrig växer. Den är inte dålig, men jag vågar påstå att det här är azerernas sämsta bidrag hittills. Jag tror trots det att bidraget kan komma ganska högt upp, men inte bättre är Arash och AySels tredjeplats från förra året.
Belgien – Belgien har varit med i ESC sedan starten 1956, men har bara lyckats kamma hem hela kalaset en gång. 1986 representerade den då 13år gamla Sandra Kim Belgien och vann. Hon är den yngsta vinnaren av ESC genom tiderna. Sedan 1986 har belgarna nått en topp-10-placering enbart två gånger. Belgien brukar traditionsenligt representeras av flamländsktalande och fransktalande vart annat år. I år skickar den flamländsk-belgiska delegationen förra årets Talangvinnare Tom Dice till Oslo. Han kommer att sjunga Me And My Guitar som är en väldigt fin ballad. Jag älskar den här låten, men har svårt att tro att den kommer att gå långt, tyvärr.
Bosnien & Hercegovina – BiH deltog för första gången 1993 och har som bäst en tredjeplacering från 2006 då Hari Mata Hari sjöng den underbara balladen Lejla. BiH har på senare år verkligen ryckt upp sig och gjort ett bra intryck i ESC och jag väntar på det förlösande bidraget som kommer att ta ESC till Sarajevo. Nästa år blir det ingen resa till Sarajevo dock. Det gör ont i hjärtat att säga det om grannen i öst, men låten är inte bra. Vukasin Brajic framför Thunder And Lightning, en rockballad, men inte den bästa genom tiderna. Jag hoppas och tror trots det att det räcker till final, men en topp-10-placering tror jag inte på.
Bulgarien – Bulgarien är med för sjätte året i rad och representeras i år av Miro och hans disco/Pop låt Angel Si Ti. Han sjunger väldigt bra, men det här är ingen favorit för mig och jag har mycket svårt att tro att den här låten skall kunna blanda sig in i den absoluta toppen. Den borde kunna nå en final om grannländerna är snälla och röstar mycket på den, vilket jag tror att de kommer till att göra. Men som sagt blir det inget placeringsrekord för Bulgarien som har en femteplats som bästa resultat från 2007.
Cypern – Denna delade medelhavspärla har varit med sedan 1981 utan att lyckas en enda gång. Som bäst har cyprioterna lyckats kamma hem en femteplats vid tre tillfällen, 1982, 1997 och 2004. Hur det kommer att gå för Cypern i år är nog inte alltför svårt att förutse. Balladen Life Looks Better In Spring som framförs av Jon Lilygreen & The Islanders börjar oerhört dåligt, men när väl refrängen kommer så växer låten, dock inte tillräckligt! Tyvärr så tror jag inte att alla hemma i sofforna orkar vänta på refrängen, utan istället väljer att ta en ”kisspaus” eller något annat. Pga det faller låten och om den når final så skulle det vara första gången sedan 2004.
Danmark – För er som inte kände till det, så var Danmark det första nordiska land att vinna ESC, då 1963 sjöng alla deltagande länder på sina respektive hemspråk och danskarna charmade Europa. År 2000 vann Danmark åter igen och jag tror att de allra flesta minns The Olsen Brothers och deras Fly On The Wings Of Love. Så två vinster för våra nordiska grannar. I år frågar sig fem miljoner danskar om det blir en tredje vinst och jag kan säga såhär: Nej, det blir nog inte det. Chanée & N’evergreen sjunger In A Moment Like This som är en ganska bra midtempo låt med influenser från Sverige! Den borde utan tvekan ta sig till final, men inte vinst då det finns bättre bidrag i årets startfält, även om de inte är många.
Estland – Den här forna Sovjet nationen deltog för första gången 1994 med att ordentligt skämma ut sig. De kom näst sist och fick enbart två poäng fler än Litauen som då slutade sist. Men de ryckte upp sig ordentligt och kom tillbaka 1996 och en femteplats. Från 1996 till 2002 lyckades Estland mycket bra. Enbart en gång under de åren hamnade de utanför top-10. 2001 vann de till och med och blev första forna Sovjet nation att kamma hem ESC. Sedan 2002 har Estland inte hittat formen (med undantag från förra årets sjätteplacering). I år skickar de då Malcolm Lincoln som skall framföra bidraget Siren. Jag har svårt för det här bidraget och kan inte säga mycket mer än att Estland kanske borde ta en paus på ett år från ESC och rycka upp sig inför framtiden! Förra året blev jag kär i estniska Urban Symphony, men i år mår jag dåligt när jag hör det estniska bidraget. Jag förstår mig helt enkelt bara inte på detta bidrag!
Finland – Finland står i år för den duon som har det svåraste namnet att uttala. Kuunkuiskaajat kallas duon som skall sjunga Työlki Ellää (svårt som tusan att uttala). Det här känns som årets mest genuina bidrag. Och trots att jag inte tror så starkt på att hela Europa köper det finska konceptet, så är det kul att finnarna skickar något unikt än en gång. Finland var ju först med att skicka hårdrocksmonster till ESC, då vann de. De har skickat många olika bidrag faktiskt, alltifrån tango, till techno, rock, folkvisor och zigenaretnomusik. De allra flesta gångerna har det inte gått hem, men finnarna försöker ändå. Jag tycker att det är bra att vi har länder som Finland i ESC som vågar sticka ut ur mängden och skicka något nytt varje år. I år tror jag att de flesta förväntar sig rock från Finland, men den här finska etnosången är som en uppfriskande fläkt bland alla typiska bidrag och alla ballader. En final vore ju att önska, men vinst blir det definitivt inget utav!
Frankrike – Frankrike är det land som tillsammans med Spanien, Tyskland och Storbritannien alltid är garanterat en plats i finalen. Varför? Jo, de betalar helt enkelt mest för ESC-konceptet och anser sig förtjänta av en finalplats. Detta går självklart att diskutera. Fransmännen har deltagit sedan starten 1956 och har stått som segrare hela fem gånger, sist var det 1977. De brukar ha för vana att skicka powerballader och oftast brukar de vara bra. På senare år har de dock tappat både i kvalitet och i placeringar. I år skickar de därför Jessy Matador som skall framföra Allez Olla Olé. Bidraget är absolut inte dåligt, men jag anser det inte höra hemma i ESC. Det låter mer som den officiella låten till fotbolls VM än ett ESC bidrag. Hur som hellst så är den här killen självsäker i sin framtoning av låten och jag tror att det här kan gå långt eftersom många lär bli trötta efter alla ballader. Jag skulle inte satsa några pengar på att Frankrike vinner i år, men kanske att de hamnar bland de 15 bästa. Dessutom kan jag säga att det här bidraget kommer bli en hit på dansgolven i sommar!
Georgien – Detta svårt krigsdrabbade landet söder om stora moder Ryssland deltar för tredje gången. De har slutat 11a, respektive 12a 2007 och 2008. Och i år skickar de en ballad för att förbättra sitt resultat. Hur bra det går är svårt att säga, men jag tror nog att det kan funka. Sofia Nizharadze och hennes bidrag Shine kan ju egentligen gå ganska så långt, bara hennes röst håller hela vägen. För er som inte visste det så skulle Georgien vara med även förra året men drog sig ur tävlingen pga konflikten med Ryssland som 2009 var värdnation. Då tänkte de skicka ett bidrag som heter We Don’t Wanna Put In. Sätter man ihop put och in så blir resultatet We Don’t Wanna Putin. Självklart är det helt fel grammatiskt, men det är ganska så förståeligt varför EBU inte ville ha en låt med den titeln i ESC. Så när georgierna vägrade ändra titeln och texten till låten, så drog de sig ur. I år gör de comeback och de kan nog hamna på den övre halvan om hennes röst som sagt håller hela vägen.
Grekland – Sedan 2004 har Grekland inte missat en enda final vilket är ganska så förståeligt då de skickat bra bidrag! I år skickar de Giorgos Alkaios & Friends som kommer att framföra OPA. Det här bidraget är det sämsta grekiska bidraget sedan 2002 då Grekland totalt skämde ut sig! Så för er som undrar om de kan leva upp till Helena Paparizous vinst från 2005 så kan jag säga att inte många kommer att tycka att det här bidraget är (My) no. 1!
Irland – Då var det dags för att presentera landet som har vunnit flest av alla i ESC! Någonsin! Inget deltagande land är i närheten av Irlands sju vinster. Under 90-talet lyckades folket från den gröna ön vinna 1992, 1993, 1994 och 1996. 1997 var de nära, men slutade 2a. Sedan 1996 har det gått lite utför för Irland. De har skickat fina ballader och när de misslyckats har de skickat en skrikande kalkon istället. Men inget av det har gett dem en åttonde vinst. Så i år skickar man istället Niamh Kavanagh som redan stått överst på ESC pallen en gång tidigare. 1993 vann hon för Irland och i år vill hon vinna igen. Låten It’s For You är en vacker ballad med irländska tongångar här och var. Hon sjunger inte bäst, men hon sjunger bra. En vinst blir det dock inte om jag får bestämma, kanske att detta kan bli ett bra slutresultat för Irland om folket lyssnar på hela bidraget. Jag är mest glad över att Irland går tillbaka till sina vackra ballader, när allt kommer omkring så är det just det man är bäst på på Irland.
Island – Våra nordiska grannar mitt i Nordatlanten deltar i ESC trots att landet mer eller mindre gått i konkurs flera gånger om under de senaste 18 månaderna. Och all heder till Island som håller huvudet högt trots alla ekonomiska motgångar. Jag har många gånger tyckt att Island skickar väldigt bra bidrag, aldrig väldigt unika, men oftast bra och iöronfallande. Trots att de aldrig vunnit så har de som bäst två andraplaceringar vilket nog talar för sig självt. Båda gångerna har de fått stryk av nordiska grannar. Förra året av Norge och 1999 av Sverige. I år skicka Island Hera Björk som kommer att framföra Je Ne Sais Quoi. Och nej, hon sjunger bara självaste titeln på franska, allt annat framförs på engelska. Det här är en av få uptempo låtar i årets startfält så jag hoppas att den går till final trots att det inte är så jättebra. Jag tror dock inte att hon kommer att leva upp till Yohannas andraplats från förra året, men lycka till Island.
Israel – Israel vann för första gången 1978. 1979 blev det också det tredje landet genom ESC historien att vinna på hemmaplan. 1979 sjöng Milk and Honey bidraget Hallelujah som är en av mina favoriter i ESC. En sång som jag sjunger på för mig själv ganska ofta (på engelska). Totalt sett har Israel vunnit tre gånger, sist 1998 i Birmingham med Dana International. Efter det har det sett knackigt ut då man endast lyckats placera sig i top 10 tre gånger. I år skickar de Harel Skaat som för några år sedan deltog i den israeliska motsvarigheten till Idol. Där slutade han på andra plats, men har sedan dess blivit mycket stor i hemlandet Israel. Det är förståeligt varför han är så omtyckt, han sjunger utomordentligt bra! I år sjöng han fyra låtar i Israels motsvarighet av MF och den som valdes att skickas till Oslo i maj heter Millim som betyder ord på hebreiska. Redan nu har många betting-företag börjat tippa denna unge man som årets vinnare. Och jag tror att de mycket väl kan ha rätt. Han sjunger väldigt bra och den här låten är också bland de bästa. Så jag vill höja ett varningens finger för Israel i år. De kan ta hem hela kalaset om det går igenom rutan och ut till tittarna. Jurygrupperna kommer att falla pladask, det är jag säker på!
Kroatien – Mitt underbara Kroatien har varit med i ESC sedan 1993 då de gjorde debut. I år gör Kroatien sitt 18e försök att vinna festivalen. Under sent 90tal hade kroaterna fina framgångar i ESC, dock utan vinst, men har som bäst nått en fjärdeplacering vid två tillfällen, 1996 med Maja Blagdan och hennes Sveta Ljubav och 1999 med Doris Dragovic och mitt favoritbidrag från Kroatien, Marija Magdalena. I år skickar de dock en trio som redan varit med en gång tidigare, då för BiH. Feminen kommer att framföra vad jag tycker är balkans bästa bidrag i år. Bidraget heter Lako Je Sve. Med risk för att låta patriotisk så hör det här bidraget till en av mina favoriter tillsammans med Israel och Tyskland. Jag hoppas att Feminem kan göra det Grupa Riva gjorde 1989 för Jugoslavien, nämligen att ta ESC till Zagreb!
Lettland – Detta baltiska land gjorde en stormsuccé när de debuterade 2000. Två år efter det skulle de inte ha deltagit, men halkade in på ett bananskal och vann hela tävlingen. Letterna var också med och introducerade teckenspråk i tävlingen då Walter & Kazha framförde bidraget The War Is Not Over år 2005. Det har dock aldrig räckt hela vägen förutom den gången då de vann 2002. I år skickar de Aisha, en söt blond tjej som mycket väl skulle kunna misstas för att vara svensk. Hon kommer att framföra What for? (Only Mr. God Knows) som berör frågor som varför vi är ledsna, varför vi gråter, varför vi måste leva tills vi dör. Ja, låten är inte ett mästerverk, dessutom är det en ballad i mängden, så jag tippar ingen vinst för Lettland i år, men det är en av de bättre bidragen i första semifinalen! Den går definitivt vidare till final!
Litauen – Ännu en baltisk före detta Sovjet stat. Litauen har aldrig vunnit, de har ärligt talat aldrig ens varit i närheten av en vinst. Som bäst har de slutat på en sjätteplats, vilket också är deras enda top-10-placering! Då representerades Litauen av LT United som sjöng bidraget We Are The Winners. Det bidraget handlade om att de var vinnarna av Eurovision. De vann inte, men en sjätteplats var en stor bedrift för landet som aldrig tidigare hade nått en högre placering! I år skickar de bidraget East European Funk som kommer att framföras av InCulto. Det här känns som ännu ett skämtbidrag, men jag kan faktiskt inte riktigt bestämma mig om det verkligen är det. Det positiva med det här bidraget är att det är kul, skämt eller inte så blir man glad när man hör det och det i sig är något som jag tror kan vara till Litauens fördel.
Makedonien – Denna forna jugoslaviska nation deltog för första gången 1996. Då gick det dåligt, och sedan dess har det inte sett mycket bättre ut. Ibland undrar jag vad Makedonien egentligen tillför tävlingen! Men jag kommer på mig själv att det faktiskt finns några makedonska bidrag som jag gillat skarpt. Makedonerna har aldrig nått en placering bättre än 12e plats, vilket jag tycker är helt fel. Några gånger har de faktiskt gjort sig förtjäna av högre placeringar än så, men övriga Europa har inte tyckt likadant. I år skickar denna balkannation Gjoko Taneski som skall framföra Jas Ja Imam Silata. Inte mitt favoritbidrag och jag tror inte att den ens går till final, men gör den det så får jag väl tvätta munnen med tvål.
Malta – Det här landet som ligger mitt i Medelhavet mellan Italien och Tunisien är ibland väldigt lätt att glömma bort. Det är också väldigt lätt att ibland glömma hur nära de har varit att kamma hem ESC. Malta låter ju inte som ett land man behöver oroa sig för, men om sanningen ska fram så kan Malta alltid få för sig att ibland komma med något riktigt bra. Så i dessa sammanhang skall man absolut se upp för Malta. Men i år tror jag nog att malteserna får vika sig ännu en gång. Trots att de så gärna vill vinna och föra tävlingen till Europas sydspets så får det vänta minst ett år till. Thea Garrett och hennes bidrag My Dream är ungefär vad man brukar få höra från Malta, en ballad med många långa och höga toner, på sina håll väldigt vackert, men i slutändan ganska tråkigt. Så tyvärr blir det ingen vinst i år heller.
Moldavien – Faktum är att denna nation är en av världens absolut fattigaste länder. Inklämt mellan Rumänien och Ukraina så är det lätt att missa på kartan. Hur som helst har de ställt upp i ESC sedan 2005 och gjort det ganska bra. De står ännu utan vinst, men med hedern i behåll! Till Oslo skickar Moldavien ett bidrag fullt med fart. Sunstroke Project & Olia Tira kommer att framföra Run Away. Det är inte första gången vi får höra en låt som denna från Moldavien. Och det här är nog den musiken de är allra bäst på att göra också. Dessvärre tror jag inte att detta kommer gå hela vägen, men det skulle mycket väl kunna hamna i top-10! Bra danslåt, inte den bästa, långt ifrån den sämsta. Måste till final, annars somnar vi av alla ballader!
Nederländerna – Nederländerna eller Holland som vi så gärna kallar landet har en gång i tiden sin storhetstid i ESC. Efter den fjärde och sista vinsten från 1975 så har man som bäst nått en fjärde plats 1998. Landet har varit med sedan starten och tävlingen skulle inte vara sig lik utan Nederländerna, trots att de inte gjort så bra ifrån sig på senare år. Sieneke som är årets representant kommer att framföra sitt bidrag på holländska. Och sist Nederländerna sjöng på holländska slutade de ju på fjärdeplats, så kanske det är det de behöver göra för att rycka upp sig. Ik Ben Verliefd (Sha-la-lie) heter Sienekes bidrag och det är en ganska så folklig sång. Ungefär lika folkligt i Nederländerna som dansband är folkligt i Sverige. Lite synd är det dock att Nederländerna inte släpper taget om sin forna storhetstid och börjar göra något nytt. Final? Nej, jag tror inte det trots att den är pigg och glad på sitt väldigt säregna sätt.
Norge – Då var det dags för förra årets vinnare och årets värdnation Norge. Norge är ju som alla vet Sveriges närmsta granne och det land som Sverige kanske har allra mest gemensamt med! I vinster i ESC så skiljer det inte mycket länderna emellan heller. Fyra vinster för Sverige och tre för Norge. Förra året slog Alexander Rybak alla rekord som är möjliga att slå rent poängmässigt i ESC. Han vann en dunderseger och tog tävlingen till Oslo, Norge. I år skickar norrmännen Didrik Solli-Tangen och hans ballad från Oslo till Oslo! Bidraget My Heart Is Yours är en sång som börjar mycket stillsamt. Till att börja med verkar låten inte alls speciell, men när den är slut så lämnar den definitivt spår efter sig. Den växer mycket under sina tre minuter och kan mycket väl utman. Det återstår ännu att se om Norge kan göra det Spanien, Luxemburg, Israel och Irland har gjort, nämligen att vinna på hemmaplan. Inte helt omöjligt, men jag tvivlar på det.
Polen – 1994 debuterade Polen i ESC med Edyta Górniak och hennes To Nie Ja! Då slutade Polen på en andra plats och efter den shocken så har polackerna aldrig riktigt återhämtat sig. Idag är Polen sig inte likt om man jämför med hur det var 1994. Och i år skickar man Marcin Mroziński för att framföra bidraget Legenda i Oslo. Just det här bidraget kan jag inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Delar av bidraget känns som gjorda för en film som rör medeltiden och kärlek mellan en riddare och en prinsessa. Samtidigt känns andra delar av bidraget som hämtade ur musikalen Sweeney Todd. Och jag älskar ju Sweeney Todd, så den biten i låten är bra. Annars är det väl inte det bästa Polen har skickat. Deras debut var deras bästa och jag tror att det förblir så när finalkvällen i Oslo är över.
Portugal – Här gäller det att passa sig för att kalla Portugal för en Medelhavsnation. Portugal har inte en centimeter kust vid Medelhavet. Lika mycket vinst har de i ESC, alltså ingen alls. Inget land har varit med lika länge som Portugal utan att vinna en enda gång. Faktum är att Portugal försökt sedan 1964 och lyckats som bäst att kamma hem en blygsam sjätteplats. Det är vad jag skulle vilja kalla för smått pinsamt för ett annars så musikalisk land. Och Portugal skickar i år, som de allra flesta länderna, en ballad med titeln Há Dias Assim. Den kommer att framföras av Filipa Azevedo, en vacker ung dam som deltog i någon form av idol-liknande program i Portugal. Låten är väldigt vacker och är en av de finare balladerna, så kanske att Portugal skulle kunna kamma hem som bäst en femte eller fjärdeplats om de har tur. Jag tror dock inte det, men det är helt och hållet upp till Europa att bestämma.
Rumänien – Rumänien debuterade som många andra länder 1994, men lyckades inte riktigt charma Européerna. De hoppade av och kom tillbaka 1998 för att floppa än en gång. När 90-talet så småningom gick över till 2000-talet vände så också rumänernas tur i ESC. Ett tag kändes det som att Rumänien seriöst försökte vinna tävlingen. 2005 var man nära då man slutade trea som hittills är Rumäniens bästa resultat. 2010 väljer man att skicka Paula Seling & Ovi, en pianospelande duett som framför uptempo bidraget Playing With Fire. Båda kan ju sjunga, båda spelar piano, båda ser bra ut och låten har den bästa refrängen i ESC! Verserna är tyvärr ganska dåliga och därför blir det nog inget tangerat rekord för Rumänien i år. Men tummen upp för den refrängen.
Ryssland – Mother Russia! Jag tycker att det är sjukt kul att säga så, varför kan jag dock inte svara på. Hur som helst. Här har vi landet som år in och år ut försökt gång på gång på gång att vinna ESC. Och med handen på hjärtat så måste jag erkänna att hur ”Östeuropa” Ryssland än må vara så har inget av de deltagande länderna imponerat lika mycket som ryssarna har gjort. De har vid två tillfällen kommit tvåa, två gånger har de slutat trea och en gång har de segrat. Allt det hände då på 2000-talet! Och hur imponerande var inte deras show i Moskva? Förlåt Norge, men ni lär ju inte komma i närheten av det som Ryssarna visade upp förra året! I år skickar Ryssland en kille och hans vänner (bokstavligt talat) till Oslo. Han ser lite ut som en gatumusikant med en sångröst för operan i Moskva skulle jag vilja tro. Peter Nalitch & Friends framför Lost And Forgotten med en hel del känsla. Och det är självklart alltid positivt, men kära rysska delegation! Ni kommer att skämma ut er i Oslo. Det här är, tyvärr, årets kanske sämsta bidrag, om inte, så är det bland de sämsta!
Schweiz – Det var i denna lilla alpnation allt började. 1956 samlades sju nationer med två bidrag vardera för att skapa det som kom att bli Eurovision Song Contest – ESC! Inspirationen kom från Festival della canzone italiana (eller Festival di Sanremo). Man ville helt enkelt skapa en europeisk musiktävling som liknade den italienska. Och så föddes också ESC i Lugano, Schweiz. På hemmaplan lyckades också Schweiz att vinna denna första historiska musiktävling och efter det skulle det ta 32år för Schweiz att vinna igen. 1988 vann man med Céline Dion, och henne känner nog alla till! Det var ju också början till hennes karriär, Schweiz har sedan dess dock inte lyckats. I år har man i Schweiz internt valt ut artisten Michael von der Heide. Han skall framföra sitt discobidrag Il Pleut de L’Or. Bidraget i sig är det inget fel på. Han sjunger dock inte så värst underbart. Man kunde ha valt en annan artist (en kvinna) och då hade det kanske gått snäppet bättre. Jag tror inte på Schweiz i år, tyvärr!
Serbien – Serbien deltar i tävlingen för fjärde gången i ESC utan Montenegro. Serbien är ensamt om att som debuterande nation vinna. Då sjöng Maria Serifovic den vackra balladen Molitva. Året därpå, på hemmaplan slutade man på en sjätteplats och förra året åkte man ut i semifinalen. I år skickar man sitt hittills sämsta bidrag med titeln Ovo Je Balkan. Bidraget framförs av Milan Stankovic. Och även om det här bidraget är så långt ifrån bra som det bara kan bli så har jag väldigt kul när jag ser framträdandet. Det är väldigt avslappnat men samtidigt lite skrattretande. Hur som helst så tror jag nog att många kan komma och tycka om denna etno/pop dänga vilket borde räcka till en finalplats.
Slovakien – De snygga folkets land debuterade som många östeuropeiska nationer 1994, men har aldrig riktigt lyckats få en bra placering. Bästa placering är, tro det eller ej, en 18e plats från 1996, men för att det inte ska verka alltför otroligt så har nationen bara deltagit fyra gånger tidigare, nämligen -94, -96, -98 och -09. Så efter tio års vila från ESC kom alltså Slovakien tillbaka förra året, men floppade. I år skickar man sköna Kristina och hennes Horehronie till Oslo. En midtempo låt som jag skulle kunna tro handlar om naturen, miljön, skogen eller något som har med grönska att göra. Hennes (snygga) bakgrundsdansare är nämligen iklädda dräkter fulla med löv, rötter och allt vad naturen har att erbjuda. Det här måste väl ändå vara Slovakiens bästa bidrag och jag tror nog att hon kan få en del röster för sitt utseende eftersom hon utan tvekan är ESC snyggaste deltagare. Hamnar inte det här bidraget i final blir jag nog ganska så besviken. Absolut ingen vinnare, men en helt OK låt.
Slovenien – Slovenien debuterade 1993 som sina gamla före detta jugoslaviska grannar Kroatien och Bosnien & Hercegovina (som egentligen inte är en granne). Bästa placeringen kom 1995 samt 2001 då man slutade på en sjundeplats. Och Slovenien som så gärna vill vinna ESC har skickat många olika typer av bidrag, men aldrig riktigt lyckats finna det där absolut bästa bidraget ännu. I år skickar slovenerna en rockartist och en folkartist. Hur går det ihop undrar säkert många. Jo, det går ihop helt enkelt. Vissa saker går bara inte att förklara, men det som går att förklara är att Narodnozabavni Rock som låten heter är riktigt dålig! Slovenerna får helt enkelt drömma vidare om Eurovision Song Contest Ljubljana 2011, det kommer inte hända! Ansambel Zlindra & Kalamari som gruppen heter borde vara väldigt glada om de lyckas komma till final!
Spanien – En av de stora som alltid deltar i finalen, oavsett hur nollad man än blir! Spanien har deltagit sedan 1961 och har inte missat en tävling sedan dess. 1969 hände en incident som absolut inte fick hända. Spanien, Frankrike, Stobritannien och Nederländerna fick alla lika många poäng. Eftersom man inte hade något regelverk som urskiljde hur en vinnare skulle krönas då så kröntes alla fyra till vinnare det året. Sedan dess har Spanien inte lyckats vinna, trots att man var väldigt nära 1995 i Dublin. Totalt sett har Spanien vunnit två gånger, båda gångerna på 60-talet. Till Oslo har det spanska folket valt att skicka Daniel Dieges och hans (cirkus)nummer Algo Pequeñito. Det här är ett ganska så bra bidrag av Spanien. Eller bra och bra, det håller samma standard som de spanska bidragen brukar göra. Men med tanke på att årets startfält i ESC är så pass svagt så lyfts det här spanska bidrag upp en hel del. Vi får se om bidraget kan räcka till en top-10-placering. Jag tycker det i alla fall.
Storbritannien – Här råder det inga delade meningar om vilket land som placerat sig som tvåa flest gånger i Eurovisions historia. Britterna har lyckats komma tvåa hela 15 gånger. Inget annat land har snubblat på målsnöret fler gånger än Storbritannien. Men som tur är så har britterna några vinster att trösta sig med, närmare bestämt fem stycken. Sist britterna lyckades vinna var 1997, alltså 13år sedan. Förra året lyckades Jade Ewen sluta på en femteplats. I år skickar man unge Josh till Oslo där han kommer att framföra That Sounds Good To Me. Bidraget är helt OK, men inte bättre än förra årets brittiska bidrag. Jag gillar inte den här typen av disco/pop/schlager så för mig kan den likväl sluta bland de tio sista, men jag tror att den slutligen hamnar strax under mittenträsket i finalen (Storbritannien är trots allt direktkvalificerat till final då man köpt sig inte precis som Frankrike, Spanien och Tyskland). Men jag får väl säga, bättre lycka nästa gång till britterna!
Sverige – Sverige är Nordens bästa land i ESC! Fyra vinster. Det började med ABBA 1974, tio år senare var det dags för Herrey’s. 1991 vann Carola (om än ganska knappt) och sist Sverige stod överst på pallen var 1999 i Jerusalen då Charlotte Nilsson (Perelli idag) tog hem segern. De senaste tre åren har det som bekant inte alls gått lika bra. Jag personligen tycker att det beror på att svenskarna skickar sina typiska gamla bidrag som alla redan hört 50 gånger. Hur som helst så skickar Sverige i år lilla rara Anna Bergendahl och hennes This Is My Life. Det här var MFs bästa ballad utan tvekan och min andra favorit efter Timoteij. Det här bidraget kan komma att gå hur bra som helst. Ingen vinst, men Sverige kör safe i år för att få behålla sin heder och det är väldigt smart! En top-10-placering, allt annat än det vore ett rent fiasko!
Turkiet – Detta semi-europeiska land debuterade i ESC 1975. Och till skillnad från deras grannländer Armenien och Azerbaijan så har Turkiet inte haft samma framgångssaga genom tävlingens historia. Det tog turkarna elva år att hamna i top-10. Och först 2003 lyckades man vinna tävlingen då Sertab Erener sjöng Everyway That I Can. 2003 var också första gången som Turkiet bestämde sig för att skicka ett bidrag på Engelska! Och tänka sig att det var språket som visade sig vara den vinnande faktorn (självklart i kombination med en av de bästa ESC låtarna hittills).Det här året skickar Turkiet än en gång någon form av rock/alternative grupp vid namn maNga (det skrivs så konstigt, tro det eller ej). De ska framföra bidraget We Could Be The Same som ute på nätet verkar vara lite av en favorit i året upplaga av ESC. Till att börja tyckte jag inte om den turkiska låten, men den har växt och hör till min top-10 nu. Dock inte årets bästa! Det finns egentligen inte mycket att säga om låten än att man önskar att takten kunde ha varit lite snabbare.
Tyskland – Nationen über är som en av de stora fyra som deltar i final tack vare deras ekonomiska stöd till EBU som anordnar hela ESC. Och många undrar säkert om Tyskland någonsin varit nära vinst! Då kan jag säga att de till och med har vunnit hela kalaset hela en gång(er)! Nicole sjöng Ein Bißchen Frieden 1982 och tog hem ESC. Och det är faktiskt ett av mina absoluta favoritbidrag genom tiderna. Låten finns att lyssna på på många olika språk, men hon sjöng den på tyska då eftersom det fanns en regel som sade att alla nationer måste framföra sina bidrag på sina hemspråk. Och trots att det är svårt att tro om Tyskland i ESC sammanhang så har landet nästan vid varje tillfäller nått en top-10-placering. På senare år har det dock sett trögt ut. I år skickar de unga Lena som kommer att framföra bidraget Satellite på engelska. Och precis som Finland och Frankrike så är det här bidraget ganska så unikt. Det är en väldigt cool låt som jag är väldigt förtjust i. Unga Lena inte bara sjunger unikt, hela alltet känns väldigt speciellt. Jag tror att Tyskland faktiskt kommer vara med och brottas om förstaplatsen i år. Och kul hade det ju varit om de fick ta tävlingen till Berlin och inte till München som de gjorde sist (pga att landet då var delat i öst och väst).
Ukraina – Det andra blågula landet i Europa debuterade 2003 då Turkiet vann. Redan 2004 stod Ruslana och hennes Wild Dances som vinnare i ESC. 2007 och 2008 lyckades man också komma tvåa. Så Ukraina är minst sagt bortskämda med goda resultat under de här sju korta åren man deltagit hittills! I år valde Ukraina att skicka en karl till Oslo. Vasyl Lazarowych och hans bidrag I Love You röstades fram till vinnare i den ukrainska nationella finalen. Kort därpå, efter många om och men så bestämde sig den ukrainska delegationen att slänga ihop en ny nationell final. Man valde då Alyosha och hennes bidrag To Be Free. Men den låten kunde Ukraina inte skicka in pga att det var en gammal låt som dessutom hade anklagats för plagiat. Två dagar för sent skickar då Ukraina besked om att de skall delta i ESC 2010 med Alyosha fast med ett nytt bidrag med titeln Sweet People. Och jag har hört alla tre bidragen som har valts i Ukraina. Det som ska till Oslo är det bästa av de tre, men ingen av de är en vinnare. Jag tycker dock att Vasyl Lazarowych som var den som valdes först att skickas till Oslo borde representera landet. Han vann ju trots allt fair and square. Gud så rörigt, jag tycker synd om Vasyl som inte får representera sitt land, men han kan vara glad att det inte är han som skämmer ut sitt land!
Vitryssland – Här kommer en nation som bara lyckats ta sig till ESC-final en gång. Den gången slutade de på en respektabel sjätteplats. I år representeras Vitryssland av 3+2 som från början skulle sjunga bidraget Far Away, en ganska så OK uptempo låt. I sista sekund ändrade sig den vitrysska delegationen dock och bytta ut bidraget till en ballad vid namn Butterflies, en fin ballad, men som definitivt inte kan vinna. Den borde gå till final dock! Låten är fin att lyssna på, alla i gruppen sjunger bra, men ingen av dem kan engelska, man hör inte vad de sjunger vilket är riktigt synd. Ingen vinst för Europas sista kvarlevande diktatur.
Såhär ser min top-10 lista (De fetmarkerade länderna är de tre bästa)
Armenien
Israel
Kroatien
Lettland
Litauen
Norge
Portugal
Sverige
Turkiet
Tyskland
Bisous
Srdjan D. Simic
Publicerat i Musik
The story of my life - Srdjan's Place 